Varför behövs en gemensam valuta?
En ekonomisk och monetär union (EMU) har varit en ständig ambition för EU sedan slutet på 1960-talet. Att skapa en ekonomisk och monetär union innebär att den ekonomiska politiken och finanspolitiken samordnas, att man för en gemensam penningpolitik och har en gemensam valuta, euron. En gemensam valuta har många fördelar:
- det är enklare för företag att handla över gränserna
- det är lättare för invånarna att bo, jobba och studera utomlands
- priserna är stabila.
Men det fanns flera politiska och ekonomiska hinder på vägen mot en gemensam valuta. Den politiska viljan var svag, länderna var oense om de politiska prioriteringarna och det var turbulent på världsmarknaderna. De här faktorerna spelade alla sin roll och saktade ner framstegen mot en ekonomisk och monetär union.
Vägen till euron
Den stabilitet som rådde på de internationella valutamarknaderna omedelbart efter andra världskriget höll inte i sig. Kaoset på valutamarknaderna hotade den gemensamma jordbrukspolitikens prissystem – en viktig del av den dåvarande europeiska ekonomiska gemenskapen. Senare försök att nå stabila växelkurser misslyckades på grund av oljekriser och andra chocker fram till dess att Europeiska monetära systemet (EMS) infördes 1979.
EMS byggde på ett system där de deltagande ländernas valutakurser skulle ligga inom ett snävt band. Det var ett helt nytt grepp som innebar en oöverträffad samordning av penningpolitiken mellan EU-länderna. Systemet fungerade också bra i över ett årtionde.
Från Maastricht till euron och euroområdet
Under EU-kommissionens dåvarande ordförande Jacques Delors tog EU-ländernas centralbankschefer 1989 fram Delorsrapporten om hur den ekonomiska och monetära unionen kunde förverkligas. De förslog en förberedelseperiod i tre etapper för perioden 1990–1999. EU-ledarna godtog rekommendationerna.
I december 1991 enades Europeiska rådet om det nya fördraget om Europeiska unionen, det så kallade Maastrichtfördraget. Det innehöll de bestämmelser som krävdes för att genomföra den monetära unionen.
Efter tio år av förberedelser infördes euron den 1 januari 1999. De första tre åren var den nya valutan en ”osynlig” valuta som bara användes för redovisningsändamål och elektroniska betalningar. Mynt och sedlar sattes i omlopp den 1 januari 2002 i 12 EU-länder, vilket var det största utbytet av sedlar och mynt i historien.
Över 350 miljoner EU-invånare i 21 EU-länder använder nu den gemensamma valutan varje dag, vilket gör den till en konkret symbol för EU-samarbetet. Fler länder håller på att förbereda sig för euron i framtiden.