Den nederländske politikern Johan Willem Beyen lyckades få kollegor runtom i Europa att delta i hans plan för ett fullständigt ekonomiskt samarbete.
Liv och karriär
När Johan Willem Beyen tog fram sitt förslag om en tullunion i mitten av 1950-talet förstod han hur svårt det skulle bli att få motvilliga krafter i Nederländerna och övriga Europa att godta en ökad europeisk integration. Många ledare var skeptiska till ytterligare samarbete efter att Europeiska kol- och stålgemenskapen bildats, särskilt när det gällde ekonomin. Men Beyen framhärdade, eftersom han ansåg att tiden var mogen för ett fördjupat samarbete mellan länderna i Europa.
En vision för Europa
Enligt Beyens plan behövdes ett fullständigt ekonomiskt samarbete, inte bara på kol- och stålområdet. Lösningen var därför en gemensam marknad för allt, ungefär som samarbetet mellan Belgien, Nederländerna och Luxemburg genom Beneluxavtalet 1944. När han presenterade Beyenplanen vid Messinakonferensen 1955 sålde han in idén att politisk enighet inte var möjlig utan en gemensam marknad med visst gemensamt ansvar för den ekonomiska politiken och socialpolitiken. I slutändan ledde godkännandet av planen till att sex länder undertecknade Romfördraget i mars 1957 och skapade Europeiska ekonomiska gemenskapen och Euratom.
Från Messinakonferensen till Romfördragen