Simone Veil överlevde nazisternas koncentrationsläger och hennes barndom och traumatiska upplevelser under andra världskriget lade grunden till hennes arbete för ett enat Europa, det mål som hon strävade efter i resten av sitt liv.
Liv och karriär
Simones Veils politiska karriär tog avstamp i hennes arbete som jurist. År 1974 utnämnde president Giscard d’Estaing henne till hälsominister i den franska regeringen.
Som minister utkämpade hon en lång kamp för att legalisera abort i Frankrike. Hon lyckades först när oppositionen i nationalförsamlingen bestämde sig för att hjälpa henne att driva igenom lagen 1975. Det sågs som en stor framgång och lagen blev känd som la loi Veil (Veil-lagen).
En vision för Europa
När president Giscard d’Estaing bad Simone Veil att bli första namn på partiets vallista till det första direktvalet till Europaparlamentet 1979 tog hon chansen.
Simone Veil valdes in i Europaparlamentet som valde henne till talman. Hon blev därmed talman för det första direktvalda Europaparlamentet och den första kvinnliga ledaren för en EU-institution. Två år senare fick hon Karlspriset för sitt bidrag till ett enat Europa.
Europaparlamentets hyllning av Simone Veil.
(Innehållet finns inte på ditt språk.)