EU kan anta olika typer av rättsakter för att nå målen i EU-fördragen. En del är bindande, andra inte. Vissa gäller för samtliga EU-länder, andra bara för ett fåtal.
Förordningar
En förordning är en bindande rättsakt som alla EU-länder ska tillämpa i sin helhet. När EU:s förordning om slopade roamingavgifter i EU upphörde att gälla 2022 antog parlamentet och rådet en ny förordning för att förtydliga regelverket och se till att EU-länderna har samma roamingregler i ytterligare tio år.
Direktiv
Ett direktiv sätter upp mål som medlemsländerna ska nå, men de får själva bestämma hur det ska gå till. Ett exempel är EU-direktivet om engångsartiklar av plast som ska minska vissa plastprodukters miljöpåverkan, till exempel genom att man minskar eller förbjuder användningen av vissa engångsartiklar av plast som tallrikar, sugrör och muggar.
Beslut
Ett beslut är bindande för dem som det riktar sig till (t.ex. ett enskilt EU-land eller företag) och är direkt tillämpligt. Rådet har till exempel antagit ett beslut om att låta Kroatien införa euron den 1 januari 2023. Beslutet gällde enbart Kroatien.
Rekommendationer
En rekommendation är inte bindande. När kommissionen utfärdade en rekommendation om hur EU-ländernas medietjänstleverantörer kan förbättra insynen i ägandet och skydda sitt redaktionella oberoende fick detta inga rättsliga konsekvenser. Med en rekommendation kan EU-institutionerna framföra åsikter och föreslå åtgärder som inte är rättsligt bindande.
Yttranden
Ett yttrande är ett uttalande från institutionerna som inte innebär några rättsliga skyldigheter för mottagarna. Ett yttrande är inte bindande. Det kan utfärdas av EU-kommissionen, Europaparlamentet, ministerrådet, Europeiska regionkommittén och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén. När lagar ska utformas kan kommittéerna i sina yttranden föra fram lokala, ekonomiska eller sociala synpunkter. Europeiska ekonomiska och sociala kommittén har till exempel utfärdat ett yttrande om nästa generations strategi för små och medelstora företag.