Som krigsfånge hos tyskarna under första världskriget och belgisk utrikesminister i exil under andra världskriget, var Paul-Henri Spaak en annan av de stora EU-pionjärerna som bevittnat fasorna under Europas blodigaste århundrade. Trots att stora delar av Europa låg i ruiner efter andra världskriget ansåg Spaak att det kunde bli en stark kontinent igen genom ekonomiskt och politiskt samarbete.
Liv och karriär
Under sin exil i London under kriget utarbetade han tillsammans med sina kollegor från Nederländerna och Luxemburg planer på ett nytt och mycket ambitiöst projekt: en tullunion mellan Belgien, Nederländerna och Luxemburg.
År 1944 förverkligades planen och Benelux såg dagens ljus. Inom de tre ländernas gränser skulle pengar, människor, tjänster och varor få röra sig fritt: en inspiration till ytterligare europeisk integration.
En vision för Europa
För Spaak var bindande fördragsförpliktelser det mest effektiva sättet att garantera fred och stabilitet. Han lyckades nå dessa mål som ordförande för det första FN-mötet 1946 och som Natos generalsekreterare (1957–1961). Spaak spelade en ledande roll vid utformningen av Romfördraget. Vid Messinakonferensen 1955 utsåg de sex deltagande länderna honom till ordförande för den arbetsgrupp som utarbetade fördraget.
Paul-Henri Spaak talar i Strasbourg den 11 december 1951.
Paul-Henri Spaak talar i Paris den 11 december 1951
…vissa är knappast medvetna om vikten och behovet av det här projektet, men för många av oss är uppgiften oerhört viktig och brådskande.
Jag beundrar dem som lyckas behålla sitt lugn i dagens Europa. Vi skulle ha kunnat vara fruktansvärt oförsonliga om vi inte hade varit tvungna att förhandla… men stanna upp och titta tillbaka på den tid som ligger bakom oss!