Skip to main content

Europeiska unionen vilar på rättsstatsprincipen. Det betyder att allt som EU gör utgår från de fördrag som frivilligt och demokratiskt har godkänts av alla EU-länderna. Om ett politikområde till exempel inte nämns i något fördrag kan kommissionen inte föreslå någon lag på det området.

Ett EU-fördrag är ett bindande avtal mellan EU-länderna. Fördraget anger EU:s mål, vilka regler som gäller för EU-institutionerna, hur beslut ska fattas samt förhållandet mellan EU och medlemsländerna.

Fördragen ändras för att EU ska bli effektivare och öppnare, för att förbereda inför anslutningen av nya medlemsländer och för att införa nya samarbetsområden, som den gemensamma valutan.

Med stöd i fördragen antar EU:s institutioner lagar som medlemsländerna sedan genomför. EU:s fördrag, lagstiftning, rättspraxis och lagförslag hittar du i databasen EUR-Lex.

De viktigaste fördragen är i kronologisk ordning (det nyaste överst):

I takt med att nya länder har gått med i EU har grundfördragen ändrats:

  • 1973 – Danmark, Irland och Storbritannien
  • 1981 – Grekland
  • 1986 – Portugal och Spanien
  • 1995 – Sverige, Finland och Österrike
  • 2004 – Cypern, Estland, Lettland, Litauen, Malta, Polen, Slovakien, Slovenien, Tjeckien och Ungern
  • 2007 – Bulgarien och Rumänien
  • 2013 – Kroatien