Konrad Adenauer var den nybildade Förbundsrepubliken Tysklands förste kansler 1949–1963 och präglade efterkrigstidens tyska och europeiska historia mer än någon annan. Som så många andra politiker i hans generation hade Adenauer redan efter första världskriget insett att varaktig fred bara kunde uppnås genom ett enat Europa.
De senaste decennierna och århundradena har kol och stål använts för att tillverka vapen och har därför haft en destruktiv roll i konflikterna mellan Europas folk. Låt oss hoppas att kol och stål nu kommer att förena folken i gemensamma tankar och handlingar.
Liv och karriär
Konrad Adenauer föddes i Köln den 5 januari 1876. Genom giftermål kom han att ingå i en inflytelserik Kölnfamilj vilket fick honom att bli politiskt aktiv. Som medlem av det katolska centrumpartiet tog hans politiska karriär snart fart och han blev Kölns borgmästare 1917.
Från slutet av 1920-talet utsattes han för förtal från nazisterna. När nazisterna tog makten 1933 vägrade Konrad Adenauer att dekorera staden med hakkors inför ett besök av Hitler. Han avskedades och fick sina bankkonton frysta. Efter det misslyckade attentatet mot Hitler 1944 fängslades han i Gestapos beryktade fängelse Brauweiler i Köln.
Efter krigsslutet var han med och grundade det kristdemokratiska partiet CDU som han hoppades skulle förena protestantiska och katolska tyskar i ett och samma parti. 1949 blev han Förbundsrepubliken Tysklands (Västtysklands) förste kansler.
En vision för Europa
Konrad Adenauers erfarenheter under andra världskriget gjorde honom till en politisk realist, och han koncentrerade sig på att främja tanken om ett alleuropeiskt samarbete. Han var en av ivrig förespråkare för Europeiska kol- och stålgemenskapen, som lanserades genom Schumandeklarationen den 9 maj 1950, och fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen (Romfördraget) som undertecknades i mars 1957.
Konrad Adenauer håller ett tal i Metz 1966.
Konrad Adenauer talar i Metz den 2 juli 1966
Om vi lyckas skapa en organisation där fransmännen kan se vad som händer i kol- och stålproduktionen i Tyskland, och där tyskarna i sin tur ser vad som händer i Frankrike, då är en sådan ömsesidig kontroll det bästa sättet att driva en politik som bygger på förtroende.