Skip to main content

Typer av institutioner och organ

Hur är EU-förvaltningen organiserad?

EU har ett unikt system av institutioner och organ som deltar i beslutsfattandet på olika sätt. Det finns sju EU-institutioner, sju EU-organ och över 30 decentraliserade byråer som är spridda över hela EU. Tillsammans arbetar de för EU:s och invånarnas gemensamma intressen. 

Det finns också ytterligare 20 byråer och organisationer med rättsliga funktioner och fyra gemensamma tjänster som stöder institutionerna i deras arbete.

Alla har de sina särskilda uppgifter – från att ta fram EU:s lagar och politik till att genomföra initiativ när det gäller hälsa, medicin, transporter, miljö och andra områden.

EU har fyra viktiga beslutsfattande institutioner som slår fast EU:s prioriteringar och medverkar i lagstiftningsarbetet på olika sätt: 

  • Europaparlamentet – Bryssel, Strasbourg och Luxemburg
  • Europeiska rådet – Bryssel
  • Europeiska unionens råd (ministerrådet) – Bryssel och Luxemburg
  • Europeiska kommissionen – Bryssel, Luxemburg och representationskontor i EU 

Deras arbete kompletteras av tre andra institutioner:

  • Europeiska unionens domstol – Luxemburg
  • Europeiska centralbanken – Frankfurt
  • Europeiska revisionsrätten – Luxemburg

 

EU:s institutioner och organ samarbetar med ett nätverk av byråer, myndigheter och organisationer i hela EU, som har till uppgift att omsätta politiken i konkreta insatser.

EU har omkring 60 000 anställda som arbetar för EU:s 450 miljoner invånare och många människor i övriga världen. Det är faktiskt en ganska liten personalstyrka. Det franska finansministeriet har t.ex. cirka 140 000 anställda för en befolkning på bara 67 miljoner invånare.

Fakta och siffror

EU-institutioner

EU-institutionernas befogenheter, ansvarsområden och arbetsordningar fastställs i grundfördragen: Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (1957) och Fördraget om Europeiska unionen (1992). Genom Lissabonfördraget (2007) ändrades dessutom vissa befogenheter och nya befogenheter infördes.

De fyra största EU-institutionerna arbetar tillsammans med att fastställa EU:s dagordning och ta initiativ till och samordna EU:s lagstiftningsarbete, utifrån sina olika funktioner. 

Europeiska rådet stiftar i princip inga lagar, men kan göra ändringar i fördraget om EU:s funktionssätt. Dess viktigaste uppgift är att staka ut EU:s politiska riktning. I de flesta fall är det Europaparlamentet, ministerrådet och kommissionen som tar fram och beslutar om de strategier och lagar som gäller i hela EU. De följer då det så kallade ordinarie lagstiftningsförfarandet.

I princip är det kommissionen som föreslår nya lagar, och parlamentet och rådet som antar dem. EU-länderna tillämpar lagarna och kommissionen ser till att det görs på rätt sätt. 

Europaparlamentet företräder EU:s medborgare och väljs direkt av dem. Parlamentet beslutar om EU-lagstiftning tillsammans med ministerrådet och godkänner EU:s budget. Parlamentet har ett nätverk av informationskontor, så kallade förbindelsekontor, i EU:s huvudstäder, London, Edinburgh och Washington D.C. 

EU-ländernas stats- och regeringschefer möts i Europeiska rådet för att lägga fast EU:s allmänna politiska inriktning och prioriteringar. Europeiska rådet leds av en ordförande som väljs för en mandatperiod på 2,5 år och kan väljas om en gång. De enda lagar som rådet antar är eventuella ändringar av EU-fördragen.

Ministerrådet företräder medlemsländernas regeringar. Här möts ländernas ministrar för att anta lagar och samordna politiken. Beroende på vilka frågor som diskuteras är det olika ministrar som deltar. Ministerrådet beslutar om EU:s lagar tillsammans med Europaparlamentet.

Kommissionen företräder EU:s gemensamma intressen och är EU:s viktigaste verkställande organ. Den använder sin ”initiativrätt” för att lägga fram förslag till nya lagar som granskas och antas av Europaparlamentet och rådet. Kommissionen ansvarar också för EU:s politik, utom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (som leds av EU:s utrikesrepresentant), sköter EU:s budget och ser till att länderna tillämpar EU-lagstiftningen korrekt. Kommissionen har representationskontor i hela EU. Deras uppgift är att följa och analysera den allmänna opinionen i värdlandet, informera om EU och EU:s politik och underlätta kommissionens samarbete med landet.

Utöver dessa fyra EU-institutioner som arbetar med att stifta lagar och genomföra politiken finns det ytterligare tre EU-institutioner: domstolen, centralbanken och revisionsrätten. De ansvarar för rättsliga och finansiella frågor och för extern revision av EU:s verksamhet.

Domstolen ser till att EU-rätten följs och att fördragen tolkas och tillämpas korrekt. Den kontrollerar att EU-institutionernas rättsakter är lagenliga, ser till att EU-länderna fullgör sina skyldigheter enligt fördragen och tolkar EU-lagstiftningen på begäran av nationella domstolar.

ECB och Europeiska centralbankssystemet ser till att hålla priserna stabila i euroområdet, ansvarar för penning- och valutapolitiken i euroområdet och stöder EU:s ekonomiska politik. 

Revisionsrätten bidrar till bättre ekonomisk förvaltning, ansvarsskyldighet och öppenhet i EU och fungerar som oberoende väktare av EU-medborgarnas ekonomiska intressen. Revisionsrätten kontrollerar att EU-medlen redovisas korrekt, att de anskaffas och används i enlighet med gällande regler och att de ger valuta för pengarna.

Hur EU:s högsta chefer väljs och tillsätts

Beslutsprocessen i EU

EU:s prioriteringar 2019–2024

EU-organ

Utöver de sju EU-institutionerna finns det ett antal EU-organ som hjälper EU att utföra sina uppgifter på olika sätt. Vissa organ har en rådgivande funktion (Ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén), andra ser till att institutionerna följer EU:s regler och förfaranden (EU-ombudsmannen och datatillsynsmannen). Europeiska utrikestjänsten stöder EU:s utrikespolitiska arbete.

Europeiska utrikestjänsten är EU:s diplomatiska kår. Den hjälper EU:s utrikesrepresentant (den höga representanten för utrikes frågor och säkerhetspolitik och kommissionens vice ordförande) att driva den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken och ser till att EU:s yttre åtgärder är konsekventa och samordnade. Utrikestjänsten har ett nätverk av EU-delegationer i hela världen.

Kommittén företräder olika delar av civilsamhället, bland annat fack- och arbetsgivarföreningar, yrkesorganisationer, småföretagare och kultur- och miljöorganisationer. Europaparlamentet, rådet och kommissionen rådgör med kommittén i frågor som hör till dess ansvarsområde innan de fattar beslut.

Regionkommittén företräder EU:s regioner och städer. Europaparlamentet, rådet och kommissionen rådgör med kommittén i frågor som är relevanta för de lokala och regionala förvaltningarna i EU.

EIB är EU:s finansieringsorgan och stöder projekt runtom i världen, särskilt när det gäller klimat, miljö, utveckling, innovation, kompetens, små och medelstora företag, infrastruktur och sammanhållning.

Ombudsmannen är ett oberoende och opartiskt organ som främjar god förvaltning och utreder klagomål mot EU-förvaltningen från privatpersoner, företag och organisationer. Ombudsmannen utreder också mer allmänna strukturella problem i EU-institutionerna på eget initiativ.

Datatillsynsmannen ser till att EU:s institutioner och organ respekterar den enskildes rätt till privatliv när de behandlar personuppgifter.

Dataskyddsstyrelsen ser till att dataskyddsreglerna tillämpas på samma sätt i hela EU och främjar samarbete mellan ländernas dataskyddsmyndigheter.

Gemensamma tjänster

EU-institutionerna har fyra gemensamma tjänster som bistår alla institutioner, byråer och organ. De ansvarar för gemensamma frågor som rekrytering, fortbildning, it-säkerhet och publikationer. Publikationsbyrån har funnits ända sedan 1969 medan rekryteringsbyrån inrättades 2003, förvaltningsskolan 2005 och organisationen för incidenthantering 2012.

Organisationens uppgift är att hantera hot mot EU-institutionernas datorsystem i samarbete med institutionernas säkerhetsansvariga och EU-ländernas it-myndigheter.

Förvaltningsskolan ger kurser för EU-anställda inom vissa områden och samarbetar nära med institutionernas utbildningsavdelningar för att undvika dubbelarbete.

Epso är EU:s egen rekryteringsbyrå som anordnar uttagningsprov för att hitta lämpliga medarbetare till EU:s institutioner och byråer.

Publikationsbyrån erbjuder förlagstjänster åt EU:s alla institutioner, organ och byråer och publicerar EU-lagstiftning, publikationer, öppna data, forskningsresultat, meddelanden om upphandling och annan officiell information.

Decentraliserade EU-byråer

EU har över 30 decentraliserade byråer. De är egna juridiska personer, inrättas på obestämd tid och är fristående från EU-institutionerna. 

De decentraliserade byråerna ska bidra till att genomföra EU:s politik. De ska dessutom stärka samarbetet mellan EU och medlemsländerna genom att samla sakkunskap och teknisk expertis från EU-institutionerna och nationella myndigheter.

Byråerna är spridda över hela EU och arbetar med frågor som påverkar vardagen för nästan 450 miljoner EU-invånare. Det finns byråer för bland annat livsmedel, läkemedel, rättsliga frågor, säkra transporter, narkotikamissbruk och miljöfrågor.

Här är ett exempel:

Europeiska läkemedelsmyndigheten (EMA) bildades 1995 och ligger i Amsterdam. Myndigheten ska se till att de läkemedel som används i EU, till både människor och djur, är säkra och effektiva. EMA främjar också forskning och innovation och har i hög grad bidragit till nya läkemedel för barn, läkemedel mot sällsynta sjukdomar, avancerade terapier, växtbaserade läkemedel och veterinärläkemedel. EMA har också haft en viktig roll när det gäller behandlingar mot aids, cancer, alzheimer och diabetes. 

Se alla decentraliserade byråer
Läs om EMA:s arbete mot virussjukdomar

Joint statement of the European Parliament, the Council of the EU and the European Commission on decentralised agencies
English
(1.09 MB - PDF)
Ladda ner

 

Byråer för EU:s utrikes- och säkerhetspolitik

EU har tre byråer som ska hjälpa EU och medlemsländerna att genomföra den gemensamma utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiken och andra aspekter av EU:s yttre åtgärder.

Försvarsbyrån hjälper EU-länderna att bygga upp sin försvarskapacitet och samarbeta i militära frågor. Byrån främjar forskning och teknik, stärker den europeiska försvarsindustrin och fungerar som ett nav för EU:s politik i militära frågor.

Institutet analyserar utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiska frågor, anordnar forum för att diskutera EU-politiken och bidrar till debatter om säkerhetsstrategier i och utanför EU.

Satellitcentrumet tillhandahåller produkter och tjänster som bygger på geospatiala data, främst analys av data från jordobservationssatelliter. Det ger beslutsfattarna tidiga varningar om potentiella kriser så att man kan vidta diplomatiska, ekonomiska och humanitära åtgärder i god tid.

Genomförandeorgan

Kommissionen har just nu sex genomförandeorgan som sköter vissa delar av EU-programmen. De här organen är juridiska personer och arbetar med bland annat program för hälsa, utbildning, forskning och innovation.

Här är ett exempel:

Genomförandeorganet för Europeiska innovationsrådet samt för små och medelstora företag (Eismea) ansvarar för att utveckla och genomföra Europeiska innovationsrådet som kartlägger och stöder banbrytande teknik och innovation. Eismea sköter också EU-program för stöd till små och medelstora företag, innovationsekosystem, den inre marknaden, konsumentpolitik och interregionala innovationssatsningar. Eismea ser till att programmen ger resultat och förser kommissionen med värdefulla beslutsunderlag.

Se alla genomförandeorgan

Euratoms byråer och organ

Euratom har en byrå och ett organ som ska bidra till målen i fördraget om Europeiska atomenergigemenskapen (Euratom, 1957), det vill säga att samordna nationella forskningsprogram för fredlig användning av kärnenergi, sprida kunskap, skapa infrastruktur och finansiera kärnenergi samt trygga en tillräcklig och säker kärnkraftsförsörjning.

Byrån ser till att användarna i EU har regelbunden och rättvis tillgång till kärnbränsle och ökar därmed försörjningstryggheten.

Det gemensamma företaget ansvarar för EU:s bidrag till Iter (en internationell termonukleär experimentreaktor), ett internationellt projekt som ska undersöka de vetenskapliga och tekniska förutsättningarna för fusionsenergi. Man driver också forsknings- och utvecklingsprojekt om fusionsenergi tillsammans med Japan.